matildaekstrand

Längesen jag skrev här.. Som ni antagligen har förstått så är inte det här med att blogga min grej. Men jag hade tänkt att jag skulle ge er en liten uppdatering om hur läget är.

Jag och Spike har tagit det lugnt i snart ett halvår, han var ju inte helt bra i höstas och efter det så har vi fortfarande inte kommit igång helt. Han har vilat en hel del i vintras, vilket har gjort gott både för honom och mig. Han har en annan arbetsvilja, är mycket piggare och väldigt positiv till allt. Egentligen så har han ju alltid varit det men nu är det med en glimt i ögat. :)
I ridningen då, vi har enbart jobbat med grunderna och jag har lagt fokus på att få upp känsligheten och bärigheten. Vi har haft en del bakslag i ridningen, men på senare tid så har det bara gått spikrakt uppåt. Vilket är kul!
De senaste veckorna har jag bara ridit och gått ut i skogen med honom, känns bra att ta en paus från ’’allvaret’’.

För övrigt så går Spike på diet. Har tagit bort allt kraftfoder förutom mineralerna. Istället för krafften så får han morötter när det är fodring, vilket han verkar uppskatta. ;)

Jag då?
Jag har varit sjuk i två veckor snart och min förkylning verkar inte alls ge sig. It sucks. Har dock börjat träna lite smått, powerwalkat några gånger både med och utan häst. Funderar på att skaffa gymkort men det får bli när jag är frisk!

På återseende!

Han är helt frisk, men dock inte helt igång. De pass han har gått på banan så har han varit jättefin, hans gångarter har blivit mycket mer rörligare, har fått bättre svikt i steget och takten finns alltid där! Men eftersom han har fått ta det lugnt med vila och lite tömkörning i två månader så är det mycket av "grunderna" som inte sitter. Men det kommer så småningom :)
Det är Essi som har ridit på honom mest när han ska jobbas på banan, jag har inte alls haft någon motivation till ridning överhuvudtaget. Det beror endast på äckelvädret som varit och att träningsmöjligheterna är inget vidare just nu. Vill inte köra iväg honom till ett ridhus heller, då han ogillar att åka transport. (Shit vad man saknar ridhus när man inte har den lyxen på gården)

Spike är fortfarande oklippt, men kommer bli halvklippt till helgen! Finns ingen mening att helklippa när han går så lugnt som han faktiskt gör. Han ser ut som en björn, men vad mysig all den pälsen är! :* Har iallafall friserat honom den här veckan, klippt hovskägg, öronen, svansen och börjat tunna ur manen. Manen tar jag typ var tredje dag, den är så flygig(?) så man kan inte ta allt på en gång, då blir det bara värre än vad det var innan. haha!

Ps. Jag har tagit körkort ;) Tog det den 10nov, sjukt nice att ta bilen när man vill! :D Ds.

Det jag behöver träna mer på är ta tillbaka axlarna och sitta mer i lodrät sits. Jag har varit bra med det, men nu när jag inte har tränat så mycket som jag brukat, så har min sits blivit sämre. Min dressyrsadel är lite för skön att sitta i och det är en nackdel då man gärna "sjunker ihop" i den, inte så bra vill säga. Men försöker hela tiden tänka på det och jag tror att min sits kommer bli bra snart igen!
En annan sak som jag behöver träna på (och detta är just när jag rider på Spike) är att rida mer med skänklarna. Det blir lätt att jag "styr" för mycket med händerna när jag egentligen borde bara låta händerna vara och använda sitsen och skänklarna mer. Men det är svåår! Speciellt i vänstersidan, fattar inte att det ska vara så svårt att jobba med vänsterskänkeln så som man kan göra med höger?

Här syns det först nämnda!

Om jag minns rätt så började jag rida på ridskola när jag var runt tre, fyra år och då började jag på Vissmålen 4H gård. Dock så red jag även före jag började på ridskolan, så fort vi åkte någonstans där det fanns hästar så skulle jag alltid rida. :) Det enda jag minns från Vissmålen var att jag alltid ville rida en liten vit shettisponny som hette Viking, så himla söt var han! Kommer ihåg när vi skulle ha en uppvisning en gång och alla i min grupp var utklädda till smurfar och blåmålade i ansiktet, hahaha. Hade Viking såklart ;)
Men jag slutade efter två år, då det hände en olycka på en lektion och jag blev rädd. Men tack och lov så började jag något år senare igen på Svarttorps ryttarsällskap. Och där stannade jag tills jag köpte lilla Spike.

Varför jag började rida det vet jag faktiskt inte.. Men har alltid älskat hästar och min stora dröm som liten var att ha en alldeles egen ponny och så blev det ju, haha!

Dagen efter den stora tragedin igår, det är idag man verkligen förstår att det har hänt. Att inte allt var en hemsk mardröm. Att HV aldrig kommer få tillbaka sin fenomentala målvakt, att han aldrig kommer komma hem hit till Jönköping, att aldrig mer se honom nere på stan. Det märks i hela Jönköping att en legend är borta. Även om man inte kände honom, så var han ändå en sån stor profil för jkpg.. Alla svenskaflaggor är på halvstång och alla ljus tända i rondellen uppe vid Kinnarps. Och förstås utanför Kinnarps, vid minnesplatsen för Stefan.
På lördag skulle det vara HV-dagen här, men nu istället är det Stefan-dagen. Jag tycker att det känns oerhört viktigt för mig att gå dit och hedra honom.


(Om ni undrar varför jag inte skriver något om Spike är det för att jag tycker inte att det som händer just nu är värt att nämnas, vi har haft så mycket motgångar på det senaste så det känns inte kul att behöva skriva om det här..)

Idag var den dagen då världens bästa hockeymålvakt omkom. Stefan Liv. Det var helt ofattbart när de bekräftade att Stefan var en av de som omkom i det ryska hockeylaget Lokomotiv Jaroslavl. Men utöver den fantastiska hockeyspelarn han var, så var han också en make och pappa. Skänker en stor tanke åt Stefans familj och vänner. Livet är allt bra orättvist..
HV71:s största och bästa målvakt någonsin.

Vila i frid

Den här nedrans förkylning går ju aldrig över! Idag var den ännu värre, har knappt kunnat sova och på grund av det så orkade jag inte heller rida. Det fick bli en kort promenad för oss båda och inte ens den orkade jag egentligen! Hatar att vara sjuk!!